Otur

Bussen var försenad ifrån min pappa, så jag såg tåget när det gick. Så jag får vänta i en timme. Men jag har en bok med mig och ingen tid att passa.

Nu börjar min högra arm bli fruktansvärd tung. Jag hade glömt bort det, minnet är bra men kort. När jag äter så vill jag helst äta själv för det är inte snyggt. Snart kan jag inte sticka för armen vill inte. Jag hoppas att jag är så bra så jag slipper. Men jag har förmodligen glömt när det är dags.