Det blev lite fel

Jag gjorde något fel med förra inlägget, men det bli så när armera far åt alla håll och kanter. Men jag skulle säga visst är det söta barnbarn min bror har. Det har även min syster. Grillningen blev i alla falll lyckad.

Skåne

Jag åkte till Skåne några gånger under sommaren. Jag hälsade på bland annat min pappa och syster där nere. Men jag hälsade även på när min bror och hans fru var där. Han åkte nere fråm Umeå för han har sin dotter och barnbarn där. Så min pappa var jätteglad. Vi beslöt oss för att grilla en dag när det var vackert väder.

Visst är jag lik min pappa, jag tycker att det har blivit ännu mer sedan jag också fick en blödning.

Jag lovade

Att jag skulle lägga upp bilder när jag speglade mig. Här kommer de.

Men det behövs göras var dag i 15 minuter så jag hoppas att de får köpa in och låna ut så småningom.

Lagt till

Jag har lagt till en blogg som jag tycker är intressant. Vi har båda en hjärnskada men han har det för han blev påkörd och jag har det för jag fick en blödning. Men vi har samma mål att bli så bra som möjligt.

På Tjörn

Vi skulle åka till Tjörn en dag och titta på utomhusutställningen där (kommer inte ihåg namnet). Det var jag och Barbro plus en kompis till henne. Vi åkte inte direkt på den utan åkte lite fel men vi var framme tillslut. Det var maffigt att se skulturena ute i det fria och alla får runt omkring. Vi hade fika med oss så vi satte oss ner och fikade, det var himelskt gott. Det är något visst med att fika ute. Det var bakigt lite här och var och jag höll på att trilla, men jag hade tur jag kassade en lång bit istället. Då var jag inte så stor.

Här sitter Barbro i godanro och fikar. Sedan gick vi vidare och tittade på de olika utställningarna.

Bland annat såg vi det här tjusiga skeppet. När det var dags att åka hem var jag rejält trött men det hade varit en mysig dag. Jag tror att platsen hette Pilarne eller något sådant.

Trött

Jag är mycket trött nu för tiden, är nästan mera trött än vad jag var innan. Typiskt när jag ska åka till Kroatien om en vecka. Tänk om jag inte orkar med det. Sen så tycker jag att det är så tråkigt för det har nästan blivit höst. Men jag hoppas på att jag får lite botox i armar och ben, kanske även i ansiktet för då ser jag piggare ut.

Så var det midsommar

Härligt, jag ska åka till Mickan och vi ska äta sill och potatis. Vad mer kan man begära av midsommar. Hon tog en nubbe till maten och ville att jag skulle smaka, inte var det gott. Men däremot var sillen och potatisen god. Sen gick vi en lång promenad med hunden. Plockade sju sorters blommor på samma ställe och satte dem i en vas.

Hon bor så fint Mickan mitt ute i skogen, nästan inga grannar alls. Det är ett riktigt gammalt hus med stor trädgård.

Jag var riktigt trött så jag slocknade mer eller mindre klockan tio, man är ju ingen ungdom längre.

Hon har en vit schäfer och visst är han underbar.

I skogen

Eva hon är inte rädd hon, utan hon tar mig villigt och glatt ut i skogen. Inte nog med att jag ska gå där jag ska klättra över gärdsgårdar också. Det är upp och det är nerför backar men äntligen är vi där. Smörgåsarna smakar himelskt när man har kämpat. Tillbakavägen känns lättare på något vis, kan väl vara som så att jag redan har gett mig ut på den turen.

Sedan ska vi leta efter en geocach och det går mindre bra, förmodligen är vi trötta.

Jag behöver köpa nya stövlar ser jag

Rutmage

Jag tränar ganska så ofta, dvs på gym. Min dotter har en typisk rutmage och jag är lite avis på henne. Hon påstår att jag får en sådan om jag tränar på ofta på gym. Men jag undrar om det stämmer jag har bara fått en rynkrumpa :-(

Sista dagen

Nu var det dax för Isabelle att åka, jag fick följa med hennes pappa och hans nya fru. Det var hemskt att säga hejdå och att vi inte träffas innan det är jul.  Men samtidigt är det en upplevelse för henne att komma till andra sidan jorden. Vi kan ju prata i skype och maila till varandra.

Nu har min arbetsterapeuft börjat med en ny grej, det kallas spegling. Det är ganska intressant, jag ska be henne ta kort när jag speglar min hand. Den sjuka handen har jag bakom spegeln och den friska har jag framför. Så gör jag en del övningar med den friska och tillslut rör sig den sjuka också. Än så länge är det bara på försökstadiet och jag har pratat med andra arbetsterapefteur och de har hört talas om det men ej sett dess verkan.

Min födelsedag

Den firade vi veckan efter, det vill säga jag och mina döttrar. Vi åkte till Tjörn till en stuga där. Vi grillade och jag smakade på rödvin för nu hade det gått så lång tid efter min stroke. Jag har alltid tyckt om rödvin men nu smakade det beskt, det var inte alls gott. Mina smaklökar har väl ändrat sig kan jag tro. Men det var en lyckad dag i alla fall, jag fick träningskläder för det går ju åt nu när jag tränar flera gånger i veckan. Det var väl lite sorligt för snart skulle Isabelle åka.

Men jag fick passa Leon en dag innan, för han var lös i magen. Jag behövde inte gå ut så mycket med honom men jag kunde inte låta bli. Det skulle ju dröja innan jag fick träffa honom.

Till Ängelholm

Sen så skulle Isabelle säga hejdå till min pappa eftersom hon skulle till Kina, så jag föjde med. Det var väl ganska ok att resa ner. Leon följde med och han var så snäll som bara han kan vara. Pappa blev jätteglad för att Isabelle var med hos honom och sade hejdå innan hon skulle resa. Vi åkte till kyrkogården och jag satt bak, den var tvådörrar så ni kan ju förstå att det var lite svårt. Sen kom min storasyster och vi skulle ut och äta på Hallandsåsen. När vi var nästan framme började det ösregna och åska. Det var lite läskigt för det lät som åskan slog ner i taket på hemvägen. Nästa dag skulle vi hem och äta middag hos min syster innan vi begav oss hem, det var ett evinnerligt krypande fram och tillbaks 'i bilen. Jag följde inte med och lämnade pappa igen för jag fick ont bara av tanken att jag skulle krypa igen. Men jag var helt slut när jag kom hem.

Isabelles körkort

Hon tog körkortet några veckor innan hon skulle till Kina. Hon kom till mig samma dag som hon tog och vi åkte och handla. Sedan berättade hon att hon skulle åka och lämna hunden på prov så att han trivdes på lördagen tillsammans med en en kompis.

På fredagen ringde hon frågade om jag kunde följa med för kompisen kunde inte. Det var utanför Jönköping så det var en del mil att åka fram och tillbaks men jag sa ja. Denna milda människa blev helt annorlunda bakom ratten.

När vi kom fram sprang en hellycklig hund ut. Det var på landet och han hade suttit länge i bilen. Han hade varit där en gång förut och han trivdes där, det var skönt. Hon skulle hämta honom på måndagen och jag fick höra att hon skulle åka själv, så det fanns inget annat att göra än att erbjuda mig. Det var dumt för jag blev helt slut i en vecka efteråt. Men jag skulle göra det igen, för att köra så långt med nytt körkort är väl inte så lämpligt.

Sista dagen

Nu var det sista dagen som jag var i Högsbo, det var ändå en lättnad för jag var trött på de långa resorna. Det tog på krafterna. Vi samlades där vi fem. en del skulle fortsätta på Dalheimers hus, det var lite blandade känslor inför detta förstod jag. Själv skulle jag arbetspröva från och med 1 juni, men det visade sig inte bli så. En av damerna hade köpt en varsinn trisslott till oss, det var ju gulligt  av henne. Efter avslutningen var jag tvungen att säga adjö till mina sjukgymnaster, för de var så gulliga.

Stockholm igen

Det var dax att göra ett besök till i Stockholm, fast nu var jag bättre. Vi bodde på samma ställe för vi tyckte det var trevligt. Vi åkte till Waldermansudde för att gå på museumet och det var enormt. Sedan gick vi vidare till ett fik, det låg fint men det var inget vidare med kaffebröd. Men det var skönt att vila, för jag var trött. Sedan på kvällen hade det tydligen varit liv på vandrarhemmet men vi sov som en stock. Dagen efter åkte vi ut till skärgården och det var fint, på kvällen strossade vi i gamla stan. Dagen efter gjorde vi en rundtur med buss innan vi åkte hem igen,

Möte med försäkringskassan

Nu var det dax för mitt sista möte med läkaren och alla de andra, bl.a skulle försäkringskassan vara med. Det var faktiskt trevligt på många sätt för mig. Det bästa var nog att psykologen var förvånad för alla mina tester låg på det normala, så kort tid inpå att han hade gjort mina tester och de hade visat helt annorlunda. Alla utan körkort, jag fick inte köra bil ännu men det var det minsta problemet. Men jag var redo att börja arbetsträna 10 timmar i veckan från och med 1 juni, jag såg fram emot detta. Men jag har i dags dato inte börjat ännu och det kan jag se som skönt men jag är bered på detta. Men det var liite sorgligt att lämna dessa människor.

Cykla

Nu skulla jag prova på att cykla för det kunde väl inte vara så svårt tänkte jag. Sagt och gjort, Sofie sjukgymnasten tog fram en cykel och hjälm. Jag fick först leda den till jämn och fin väg. Jaha nu skulle jag cykla, det som inte var svårt. Men det visade sig att där hade jag fel, det var svårt och jag var livrädd. Men sen skulle jag cykla med Isabelle några veckor senare. Det gick lite bättre för jag var intte rädd i alla fall, så när det gått ytterligare några veckor och jag skulle cykla med Rebecka. Hon släppte styret, höll bara i sadeln. Jag blev livrädd, men jag var tvungen att ge mig upp på cykeln igen, hon lovade att inte släppa och då gick det. Men jag har fått ge mig för i sommar, jag kan inte cykla. Jag har inte balans tillräckligt och jag kan inte hålla armen rakt. Tyvär.

Förfrågan

Snart var tiden slut, jag måste säga att jag trivdes ypperligt där. Så jag fick en fråga om jag ville fortsätta i en grupp. Jag var först lite tveksam men hon pratade om att alla som hade gått den tyckte att den var så bra, så jag gav med mig. Men det var inte alls som jag trodde, jag var lite besviken. Men tack och lov så fick jag fortsätta på min självträning två dagar i veckan. Jag var det endaste som hade problem med armar och ben. Sen hade jag aldrig varit på dåligt humör för min stroke, vilket allla inte kom överens om. Men det var som om det var jaha, nu har jag fått stroke då får jag bli bra från det med. Vi är ju olika. De var mer trötta än vad jag var och minnet var inte det bästa så som sagt var, det fungerar olika för oss.