Gun vann

Varenda tävling vi gjorde på Wii utan en som vi spela bowling. En gång vann hon och en vann jag. Men det gör inte så mycket, för det är roligt att spela ihop med henne. Men jag ska i alla fall träna ordentligt så hon inte vinner så stort nästa gång.

Får se

Om det ger någonting att jag var på mötet med AF och Försäkringskassan. De kan ju inte trolla med knäna dirsekt. Men det blev ju lite lättare när de förstod att jag kunde bokföra och överhuvud taget hanterade datorn som jag gjorde. Så det är bara att hoppas på det bästa. Jag ska vara kvar på AF i Kungälv så länge, igentligen vill jag det inte men samtidigt är det nyttigt att ha rutiner. Jag kan ju gå ut och sitta vid kunddatorerna och se vad där finns för jobb. De var i alla fall positiva till att jag skulle gå på någon av de aktiviteter som Högsbo skickat. Idag kommer Gun och då ska vi spela Wii, så det är inte bara bedrövelser.

Rehab

Det här är ju egentligen ingen rehabitering utan utnyttjande. Det är hemskt att känna så

Städade

Jag fick  ett ryck och jag började städa, i alla fall dammsuga. Det var skönt att jag orkade det, men det är faktist en fördel att ungarna har lagt in ett nytt golv till mig, för det är mycket lättare att hålla rent. Jag tycker verkligen att jag har underbara tjejer, tack för att ni finns, för ni har tagit hand om mig när det har behövets.

Skulle städa

Jag var pigg idag och skulle städa, men jag hann med toan. Se så ringde Barbro och frågade om jag var pigg idag. Ja svarade jag dum som jag var. Bra då kan vi kanske ta en promenad fick jag till svar. Så set blev en promenad älven (jag har inte lärt mig) men vi gick inte så långt. Bara 6 km men det var snö och is, så det tog ändå. Men jag klarade det trots allt. Men jag märker jag går snett med min högra fot så jag får ont när jag går med lite högre skor. Nu ska jag läsa en bok för det är det endaste jag orkar.

Trött på folk

Som gnäller på sin lön när de har närmare 30 000. Gör det inte i min närhet i alla fall. Jag sa att min har de inte hölt på 10 år och att det fanns sådana som hade det värre än vad jag hade det. Det finns ju dem som har blivet utförsäkrade, har sämre a-kassa eller sjukpenning. Såklart jag fattar att de vill ha bättre lön. Men det vill vi också ha, vi vill leva drägligt så att säga. Men moderaterna har verkligen lyckats få till ett 2/3 samhälle.

Nu är det skönt för det är fredag, nästa vecka jobbar jag bara tre dagar och veckan efter med. Jag känner att jag börjar bli arbetsskygg eller så är det att jag är trött på att tömma diskmaskin.

Försov mig

Klockan ringde som vanligt,, men jag är hemskt trött så jag skulle bara vila 5 minuter till. Så hade det gått 2 timmar. Snyggt, det var bara att ringa och förklara sig och jag sa att det kan bli så imorgon med :-) det är bara att inse.

Nu finns af som en ap, på facebok, twitter och you tube. Jag är väl gammalmodig men varför ska alla synas på de social medier som finns. Jag tror inte att de blir populärare för att de finns med. Alla är med i facebok på jobbet, ja utan två och så jag förstås. Vill mina vänner nå mig så finns jag på telefon, eller så kan vi umgås. Men det är förvånande så många som har nappat på detta.

Nu har jag tagit fram min matta och blåst upp min boll så ska jag sätta på min Wii. Det tycker jag om så jag är inte bara negativ. Förresten jag fick kallelse till läkaren idag, det var snabba ryck. Jag tycker att jag har fått mycket hjälp från sjukvården när det gäller min stroke, överhuvudtaget har folk varit positiva.

Lycklig

Jag är så lycklig, för idag fick jag två brev ifrån Högsbo. Den första var om botox, den nionde ska det ske. Det är skönt så länge jag kan få det. Sedan var det ett som jag kunde anmäla mig till det var RGRM, musik och rörelser som man skulle göra i grupp eller så var det rida. Det är tydligen så att man får gå upp via en ramp. Man får inte välja utan man blir lottad, om man har tur kommer man med i en grupp. Håll tummarna. Jag behover det så väl. Men det gör ju alla med stroke. Det är i alla fall två dagar i veckan och man får träffa en läkare innan och en efter. Det är bland annat bra för balans, kordination och ungefär ett dussin fler orsaker. Så jag hoppas verkligen. Jag är glad för att jag finns med i deras register iaf.

I morgon

Ska min arbetsförmedlare komma till jobbet. Ska bli kul att se vad han säger, eller kanske inte. Han kanske tycker det är jättebra, vem vet. Men det kan jag göra hemma, tömma diskmaskin, lägga papper i skrivare och sortera papper. I och för sig ska det göras men då vill jag ha betalt för det. Så lämnar jag huvut hemma.

Idag var det snö och halt, men jag hade broddar så jag klarade mig. Skönt. Jag har tappat mitt månadskort så jag har ringt och ska få ett nytt. Men det har inte kommit ännu. Det är inte som jag är slarvig men jag har svårt att hålla reda på det efter min stroke. Det är jobbigt, men förhoppningsvis ska det bli bättre.

Solnedgången

Lite av varje

Mickan ringde mig igår och ville jag skulle gå med henne på en liten promenad. Det var ju fint väder och en liten orkade jag med. Så vi beslöt oss att gå längs med älven, vi stannade ibland så hon skulle kunna fotografera. Vi räknade med att gå två-tre km och sedan vända. Rätt som det var hade vi gått fem kilometer. Hon hade nog planerat detta :-) skulle jag tro. För hon pratade om att jag skulle vara glad att jag inte hade packning också. Men vi vände och gick hem igen, för ni ska inte tro att jag fick ta buss. Vi var väl ute i runt 2 timmar och jag var alldeles färdig. Jag försökte gnälla lite men det hade jag ingenting för.

Vet ni något intressant,på mitt lilla apanage på 14 någonting betalar jag 1100 mer i skatt än en som har ett jobb plus att jag ska betala 600 för mina resor. Vi har verkligen fått ett 2/3 samhälle. Hoppas Reinfelt och kompisar är nöjda.

Hej och hå

Här går det upp och ner med insomningstabletterna. Ibland går det bra ibland går det mindre bra. Det är olika, men jag ska kämpa vidare.

Idag kommer Isabelle för sista gången för den här gången. På fredag åker hon till Kina igen. Hoppas hon får ett jobb.

Han från AF ringde igår, han ska besöka mig på mitt arbete. Det vill säga där jag är. Det verkar som han förstår att jag inte trivs med uppgifterna. Jag vill ha ett jobb på riktigt. Men jag ska träffa dem om 14 dagar så jag får se vad det blir av med mig.

Pilbåge

Nu har jag lärt mig att spela pilbåge på Wii, helt otroligt. Det är allt lite roligt med alla spel man kan spela. Det bästa är att jag har inte lika ont i armen. Nästan aldrig och det är tack vare Wii:n. Sedan inbillar jag att jag rör mig snyggare. Det är underbart. Jag har haft kompisar här både fredag och lördag och spelat Wii. De tycker också att det är roligt, fast de är friska. Jag läste en artikel om att man satt ihop ett gångband med Wii så fick  strokedrabbade gå på det gångbandet. Det var i Göteborg. När de slutade att gå så stannade bandet också. Nu behöver ju inte jag det då jag går mycket sjålv när det är lite varmare ute. Men jag blir lite irriterad för det är i storstäder man har tillgång till det och inte vi som lever utanför. Vi kan behlva det också.

Hälsokosten

Nu har jag varit på hälsokosten och köpt andra tabletter som man ska ta en timme innan och lite avslappnande te. Hoppas det gör susen, för jag blir slut av dessa piller, ja och så är jag beroende av dem. Ja känner mig som en alkolist på ett aaa möte. De har det nog lika jäkligt.

Ingen bra början

Jag har varit hur trött som helst och har haft ont i huvudet. Det beror ju inte på att jag drack nyårsafton, för det har jag inte gjort. Det smakar mig inte. Jag tror att det är sviterna efter jag var uppe. Men det var det värt att en gång om året få vara uppe. Jag har gjort lite idag och får väl hoppas att jag orkar tvätta imorgon. I kväll ska jag försöka lyssna på musik när jag lägger mig i stället för insomningstablett. Hoppas det hjälper, för jag år så trött på dem.

Uppför en kulle och nerför ett berg

I fredags var jag och såg på bio. Sen höll jag mig uppe för att orka med det nya året.

Vi träffades och åt en massa gott till förrätt sen blev det lamm med rotfrukter och en massa grönsaker. Medans de diskade fick vi lösa ord när de kom ifrån vilket årtionde. Inte visste jag att torktumlare var från fyrtiotalet. Den så fick vi en underbart god crèmer brule. Sen var det dags att lösa städer det var lite snärjigare.sen kom den obligatoriska tennen. Men sedan var det dags att gå upp till Ranneberget med facklor och se alla raketer. Jag borde lyssna till min inre röst, var hemma men icke.jag gav mig iväg sp käckt. Ni vet att det är svårare att gå ner än upp och upp kom jag med nöd och näppe, trots broddar och en stav. Sista sträckan höll jag en under armen och en ett rejält tag i jackan. Väl. Uppe så njöt jag inte av raketerna utan tänkte bara jag kommer inte ner. Men jag kom ner men det tog sin tid och jag var genomsvettig, jag har ingen balans. Jag kan gå hur långt som helst på slät mark, men här var det rena Mount Everest. Jag kom ner tillslut men det tog lång tid och med tålmodiga vänner. Jag hade ben som gelé och jag kunde inte ens gå den sista vägen tillbaka själv. Det blev ett stort glas fläder och en trött Kerstin. Nästa år kommer jag göra om det för då har jag glömt det, förhoppningsvis har jag lite bättre balans då.