Det gällde ju att gå vidare i livet och träna, men det var inte så lätt när man satt i rullstol och inte pratade allt för mycket men skam den som ger sig.
Mina barn kom och hälsade på mig ofta. Det roligaste var nog när Isabelle och Tero tog hem mig en söndag. De fick in rullstolen efter många om och men i kofferten. Sedan bar det iväg till Eriksberg. De grillade och inte har mat smakat så gott som då. Visserligen fick Isabelle skära till mig, mem det fungerade. Därefter så tog vi en sväng i den friska luften och fick se Eriksberg. Ja det var skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar