Uppför en kulle och nerför ett berg

I fredags var jag och såg på bio. Sen höll jag mig uppe för att orka med det nya året.

Vi träffades och åt en massa gott till förrätt sen blev det lamm med rotfrukter och en massa grönsaker. Medans de diskade fick vi lösa ord när de kom ifrån vilket årtionde. Inte visste jag att torktumlare var från fyrtiotalet. Den så fick vi en underbart god crèmer brule. Sen var det dags att lösa städer det var lite snärjigare.sen kom den obligatoriska tennen. Men sedan var det dags att gå upp till Ranneberget med facklor och se alla raketer. Jag borde lyssna till min inre röst, var hemma men icke.jag gav mig iväg sp käckt. Ni vet att det är svårare att gå ner än upp och upp kom jag med nöd och näppe, trots broddar och en stav. Sista sträckan höll jag en under armen och en ett rejält tag i jackan. Väl. Uppe så njöt jag inte av raketerna utan tänkte bara jag kommer inte ner. Men jag kom ner men det tog sin tid och jag var genomsvettig, jag har ingen balans. Jag kan gå hur långt som helst på slät mark, men här var det rena Mount Everest. Jag kom ner tillslut men det tog lång tid och med tålmodiga vänner. Jag hade ben som gelé och jag kunde inte ens gå den sista vägen tillbaka själv. Det blev ett stort glas fläder och en trött Kerstin. Nästa år kommer jag göra om det för då har jag glömt det, förhoppningsvis har jag lite bättre balans då.