måndag 1 augusti 2011

Förfrågan

Snart var tiden slut, jag måste säga att jag trivdes ypperligt där. Så jag fick en fråga om jag ville fortsätta i en grupp. Jag var först lite tveksam men hon pratade om att alla som hade gått den tyckte att den var så bra, så jag gav med mig. Men det var inte alls som jag trodde, jag var lite besviken. Men tack och lov så fick jag fortsätta på min självträning två dagar i veckan. Jag var det endaste som hade problem med armar och ben. Sen hade jag aldrig varit på dåligt humör för min stroke, vilket allla inte kom överens om. Men det var som om det var jaha, nu har jag fått stroke då får jag bli bra från det med. Vi är ju olika. De var mer trötta än vad jag var och minnet var inte det bästa så som sagt var, det fungerar olika för oss.

1 kommentar:

♥ MICKAN ♥ sa...

Det har faktiskt aldrig tagit på ditt humör, det vet jag!