Cykla

Nu skulla jag prova på att cykla för det kunde väl inte vara så svårt tänkte jag. Sagt och gjort, Sofie sjukgymnasten tog fram en cykel och hjälm. Jag fick först leda den till jämn och fin väg. Jaha nu skulle jag cykla, det som inte var svårt. Men det visade sig att där hade jag fel, det var svårt och jag var livrädd. Men sen skulle jag cykla med Isabelle några veckor senare. Det gick lite bättre för jag var intte rädd i alla fall, så när det gått ytterligare några veckor och jag skulle cykla med Rebecka. Hon släppte styret, höll bara i sadeln. Jag blev livrädd, men jag var tvungen att ge mig upp på cykeln igen, hon lovade att inte släppa och då gick det. Men jag har fått ge mig för i sommar, jag kan inte cykla. Jag har inte balans tillräckligt och jag kan inte hålla armen rakt. Tyvär.