Så var det tisdag och jag skulle hem. Det var underbart, men först skulle jag så och göra frukost, jag fick lov att vara med den gruppen eftersom jag skulle hem efter lunchen. Det blev en frukost med amerikanska pannkakor bland annat. Den var god, efter det så gick jag för att säga adjö till Doris. Därefter gick jag upp för att packa och sedan var det läkaren som skulle skriva ut mig. Sen var det middag och tillslut kom Eva, äntligen var den här tiden slut. Det var underbart och ännu ett steg på vägen.
Det var skönt att vara hemma och veta att jag skulle inte dit på ett tag, jag skulle inte ligga inne mera. Nu hade jag en lång väg framför mig men det visste jag inte om. För givetvis trodde jag att jag skulle vara bra när jag kom åter, men så var det inte. Det är inte ens säkert att jag blir bra, men det är mitt mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar