Efter lördagen

Det var skönt med ett avbrott mot det vanliga när jag var hos Rebecka, men snart så var det träning och åter träning. Det blev ju kvällsträning för jag sa till mina kompisar att det var onödigt att de reste så långt. Att jag klarade mig så bra utan besök, men igentligen menade jag inte det. Men det kom väl en och annan som trotsade mitt förbud. Men det var bra för det påverkar ju stroken att man tränar mycket och de första tre till fyra månaderna så påverkas man mest. Så det var handträning och benträning som gällde. Jag hade ett mål eller rättare sagt har ett mål, bli bra.