Aptiten

Det var lite si och så med aptiten, eller rättare sagt med smaklökarna. Det var ju farlig tur det, jag slutade med godis och annat sött. Det åt jag i princip bara när andra var med, som sällskap mera. Det som tillbaks någorlunda var nöttkött.

Arbetsterapeuft och logoped ringde tillbaks så nu fick jag tid hos dem med. Anki hon kollade vad jag kunde genom att jag fick pussla och pilla med småsaker vilket var bra. Stina kom också underfund med vad det var för fel på mig. Jag kunde prata men jag sa det i fel ordning, glömde ord och när jag skulle berätta blev det pannkaka av det.